En av de älskade ponnyerna på GFRK har gått bort. Det var den underbaraste lilla hopponnyn Mio. Det var min kompis favorithäst som hon också tävlade. Ha det jättebra på Trapalandas gröna ängar, Mio! Vi glömmer dig aldrig!
Arkiv för december, 2007
Söndag kände jag mig inte på topp och skippade träningen, till mams besvikelse. Måndag är jag jättehes, går till skolan ändå. Kämpar mig igenom dagen. När jag kommer hem visar tempen 37,5. Tisdag, nu har jag 38,6 och jag mår uruselt! Jag stannar hemma från skolan. Natten mellan tisdag och onsdag blir jag riktigt dålig, har fortfarande 38,6 men nu kan jag inte svälja. Jag viskar om jag skall säga nått, jag klarar inte av att prata. Vi åker för att se så att det inte är halsfluss, men det visar sig vara ett virus och ingen bakterie. Det finns alltså ingenting att göra, utan att åka hem med plågorna och vänta på att det skall gå över. Och nu sitter jag här, men dämpad feber tack vare mina älskade Alvedon! Tyck synd om mig!!
Dessa förbannade textmeddelanden som tar flera minuter att skriva! Visst, jag har blivit lite snabbare, men det är olidligt segt när man är van vid tangentbord och pennor.
Sedan tar det flera år för personerna jag messar att svara. Ja, jag sms:ar inte direkt så många, eller så ofta för den delen heller, men det tar tiiiid. Det är inte som msn där man kan vibba ihjäl folk!
Hur som helst, det var vad jag hade att avreagera mig med denna morgon. Får se när nästa agression vill ut.
Ja, detta var vad jag drömde i tisdag. Eller natten till tisdag, eller hur blir det? Hur som helst, det här är vad jag minns:
Jag är på mitt gymnasium i Göteborg och vi skall tydligen vaccineras eller något. Redan här borde jag förstå att jag drömmer, jag skall inte vaccineras mer (inom skolan i alla fall) och vi har ingen sjuksyster på mitt gymnasium. Sedan är det en till märlig sak, det som om jag inte känner mina gymnasiekompisar. Jag känner igen dem, men de verkar inte veta vem jag är. Dessutom pratar jag med dem som om jag vet att de inte känner mig, fast jag känner dem. Helskumt!
Det visar sig att vaccinet skall injiceras genom att man sprutar in det via halsen. Förstår ni var ont det måste göra? De vill sticka hål på strupen! För att inte alla skall drabbas av panik, vilket alla besynnerligen nog inte gör, så har sjuksköterskan bedövat sin hals och låter skoldoktorn injicera henne. Man ser hur ont hon tycker att det gör! (inte så konstigt eftersom det är min dröm och jag har sprutfobi). Tjejen före mig får ingen bedövning och börjar gråta hejdlöst när de sticker in nålen i halsen på henne. Efter henne är det min tur. Då säger dem att alla inte behöver vaccineras, bara de som vill. Jag går därifrån på direkten. Utanför står Vickan och väntar på sin tur. Jag ser ängsligt på henne, men hon känner fortfarande inte igen mig.
Helt plötsligt är jag ute på gatan och en drös med NTI-elever är på väg mot Golden Days, restaurangen som vi använder som ”bamba”. Själv känner jag mig ensam och styr stegen upp på en annan gata som påminner lite om Avenyn. Efter några steg märker jag att en man verkar följa efter mig. (Nu borde jag verkligen förstå att det är en dröm, varför skulle någon följa efter mig mitt på ljusa dagen när det är massor av folk runt omkring?) Jag springer till busshållplatsen som dykt upp från ingenstans några meter bort.
Nu sitter jag på spårvagnen och tittar ut genom fönstret. Jag undrar var jag är på väg, men har samtidigt en lugn och trygg känsla som får mig att känna att jag redan vet. Sedan sätter sig någon bredvid mig.
I det här skedet av drömmen förstår jag verkligen inte varför jag inte förstår att det är en dröm, personen bredvid mig är nämligen ingen mindre än Jack Nicholson! Ja, inte någon supergammal bild av honom, utan mer så som han ser ut i ”The Shining”. Fast då var han väl i och för sig ganska gammal.
Hur som helst så har vi hamnat i en park och där sitter vi och pratar. Vad vi pratar om kommer jag inte ihåg, sedan försvinner allt. ”Hur mycket kan man drömma under en natt?” tänker ni. Det kommer snart ett slut, jag lovar!
Nu befinner jag mig på en gräsmatta. Här spelar hela klassen badminton. (Detta drömmer jag antagligen pga min mamma sa att hon tyckte att det var dumt att min id-lärare inte instruerade oss om hur man skulle utföra de olika sporterna på gympan. ”Då kan ni ju lika gärna få racket, boll och spela på en gräsmatta!” sa hon) I drömmen går jag fram och säger att jag tycker att han som faktiskt är lärare borde lära oss lite om sporten. Då blir har jättearg, varför är svårt att säga men detta är ju trots allt min dröm. Jag spring upp för gatan till ett rikemans hus. Ut ur garaget kliver min mor i egen hög person. Jag gömmer mig bakom henne och säger åt henne att säga till min lärare. (När skall jag förstå att jag drömmer!?)
Sedan bär det iväg in i ett mörker, jag orkar inte berätta delen då jag och min mamma irrar omkring utomhus bland duschar, för det är helt knasigt och fullständigt ointressant. Istället hoppar jag till Hogwarts och Hufflepuffs uppehållsrum…
Hufflepuffs uppehållsrum är mysigt. Brasan sprakar och överallt hänger gult och svarta färger mixade. Över brasan hänger en tavla med elevhemsvapnet. Det är jättevackert! Sedan kommer Cedric, ni vet han som dör i 4:e boken?
Kommer mera någon annan dag, nu skall jag plugga!
Japp, i år ligger ett webhotell + domän högst upp på min önskelista! Dock har jag stora problem var gäller val av domän, vill ju så hemskt gärna ha .com, men allt verkar vara upptaget! Hur som helst kommer sidan då innehålla blogg, grafik, layout, recensioner och annat smått och gott. Jag kommer också att kunna fixa egen layout till bloggen, det går inte nu när jag kör wordpress. Det skall bli jätteroligt!
